Jätteloka kan hota den biologiska mångfalden

Främmande arter kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden. Jättelokan, Heracleum mantegazzianum, är en främmande art som etablerat sig i Sverige. Den tränger ut annan växtlighet genom sina höga, täta bestånd. Jättelokans växtsaft kan också ge brännskador på människors hud i kombination med solljus. Därför bör jättelokan bekämpas.

För att bekämpningen ska vara framgångsrik måste alla drabbade markägare inom ett område samverka. Enstaka åtgärder utan plan och samordning är dömda att misslyckas. Bekämpningen måste pågå fortlöpande under flera år för att få bukt med jättelokan.

Frivillig bekämpning eller tvingande beslut


Det bästa är naturligtvis om bekämpningen kan ske genom frivilliga överenskommelser lokalt mellan samtliga drabbade markägare. Kommunerna har en viktig roll i att samordna detta arbete. Om frivilligheten inte fungerar finns en möjlighet för länsstyrelsen att fatta regionala beslut om bekämpning genom Jordbruksverkets föreskrifter om bekämpning av jättelokan. I sådana fall ger föreskriften bemyndigande åt länsstyrelserna att använda växtskyddslagen.

Skrivningen om bekämpningsplan i föreskriften ska underlätta bekämpningen genom att prioritera insatserna till verkligt angelägna problemområden. Men Jordbruksverket vill undvika bindande lagstiftning där bekämpningen fungerar utan inblandning av någon myndighet.

Vad innebär en bekämpningsplan?


Det finns inga speciella regler för hur en bekämpningsplan ska se ut eller hur en sådan ska tas fram. Föreskriften kräver inte att bekämpningsplanen ska godkännas av Jordbruksverket. Den kan alltså se ut på många olika sätt och behöver inte vara likadan i alla kommuner om inte länsstyrelsen väljer att ta fram en gemensam regional plan i samarbete med kommunerna.

Anledningen till att det ska finnas en bekämpningsplan är att alla drabbade markägare inom ett spridningsområde ska omfattas av bekämpningsarbetet och de tvingande bestämmelser som länsstyrelsen beslutar. Punktinsatser är dömda att misslyckas. Ett spridningsområde kan vara några fastigheter som gränsar till varandra eller ett större område med många olika markägare längs ett vattendrag.

Informationstips om jätteloka och dess bekämpning


Till höger finns en manual om jätteloka. Manualen är resultatet av ett omfattande europeiskt forskningsprojekt.

Om du vill läsa om andra främmande, så kallade invasiva arter, så har den danska myndigheten Skog og Natur mer information. Du hittar länken till höger.

Naturvårdsverket är ansvarig myndighet och samordnar arbetet med främmande arter i Sverige. Ett faktablad om jätteloka finns i Naturvårdsverkets rapport Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper. Rapport 5910, 2008. Bilaga G5. Den kan hämtas från Naturvårdsverket, se länk till höger.

Sidan senast uppdaterad:   2011-06-30