Rotogräs i ekologisk odling

Rotogräsen kan bli ett ökande problem i växtföljder som domineras av spannmål.

Möjliga åtgärder på kort sikt

  • ogräshackning i vissa grödor (höstoljeväxter, åkerbönor och ev. stråsäd)
  • ogräsharvning har bara effekt mot fröplantor av rotogräs, ingen effekt mot rotskott
  • stubbearbetning direkt efter skörd
  • upprepad stubbearbetning i ogräsens känsligaste stadier (beror på art)
  • plöjning
  • vårplöjning försenar ogräsens start gentemot en vårsådd gröda (ej lämpligt på lerjord)
  • avslagning i vallar i ogräsens känsligaste stadier (beror på art)
  • putsning av beten direkt efter avbetning
  • avslagning av fältkanter

Möjliga åtgärder på lång sikt

  • omväxlande växtföljd
  • konkurrensstarka grödor och sorter
  • grundförbättande åtgärder som dränering och kalkning - rotogräs får alltid en konkurrensfördel vid växtnäringsbrist och i jord i dålig kultur
  • placera ärter i renbestånd till mogen skörd efter en konkurrenskraftig förfrukt, t.ex. höstråg eller vall.

Vilken typ av rotogräs är det?


Rotogräsen, de fleråriga (perenna) ogräsen, indelas efter hur de förökar sig vegetativt.  

Platsbundna rotogräs


Maskros och skräppa har pålrötter och saknar utlöpare. De är platsbundna. Dessa arter är känsliga för mekanisk bearbetning.  

Vandrande rotogräs


Rotogräs med utlöpande rötter eller stamdelar kallas "vandrande". Utlöparna ligger på olika djup för olika arter. Kvickrot har grunt liggande stamutlöpare (rhizom). Hästhov och åkerfräken har djupt liggande stamutlöpare. Åkermolke har grunt liggande rotutlöpare. Åkertistel har djupt liggande rotutlöpare.  De vandrande rotogräsen har en stark spridningsförmåga. De vegetativa delarna kan ge nya plantor från små delar. Rotogräs med utlöpare är motståndskraftiga mot mekanisk bearbetning. De missgynnas av ljuskonkurrens från grödan.

Rotogräsen kan även spridas med frön. Frön från åkermolke, åkertistel och maskros sprids med vinden. Skräppafrön kan leva länge i marken (över tio år).

Åtgärder mot enskilda rotogräs

Åkertistel


Åkertistel (Cirsium arvense) är ett rotogräs med kraftigt och djupt rotsystem. Den gynnas av ensidig spannmålsodling och konkurrenssvaga grödor. Det djupa rotsystemet gör den konkurrenskraftig vid växtnäringsbrist och torka. Åkertisteln kräver god tillgång på ljus. Åkertisteln missgynnas av tvåårig vall som skördas 2-3 gånger och är därför ett mindre problem på gårdar med vall i växtföljden.  

Åtgärder mot åkertistel på spannmålsdominerade växtodlingsgårdar

  • På lättare jordar ger vårplöjning en uppbromsning av åkertistelns rotskott. Så i så nära anslutning till vårplöjningen som möjligt.
  • Planera gödseltillförseln till skiftet så att vårsäden (särskilt vårkorn) inte saknar startkväve på våren.
  • Placera odling av trindsäd till mogen skörd efter en höstgröda eller efter vall.
  • Samodla trindsäd med en stråsädesgröda. Det ger bättre konkurrens från grödan mot ogräsen.
  • Odla höstsådda grödor, gärna höstråg i växtföljden.
  • Odla hackgrödor.
  • Stubbearbeta direkt efter skörd för att bromsa rotskotten när de får fri tillgång på ljus, vatten och näring.
  • Skaffa avsättning för en vallgröda.

En tvåårig vall som cirkulerar på alla fält är den enskilt mest effektiva metoden mot åkertistel. Sök samarbete med en djurgård med nötkreatur eller hästar.

En vitklöverfrövall kan, om den putsas tidigt och bryts direkt efter fröskörd, ge en viss effekt mot åkertistel. En rödklöverfrövall ger däremot otillräcklig effekt eftersom den har en längre växtperiod.

Observera att ogräsharvning inte har någon effekt mot vegetativa skott av åkertistel. Det finns istället stor risk att grödans konkurrenskraft försämras vid sena ogräsharvningar.

Kvickrot


Kvickrot (Elymus repens) har underjordiska stamutlöpare (rhizom) med stark förmåga att bilda nya skott. Rhizomen ligger huvudsakligen i det översta tio centimetrarna av marken, och hela växten störs av effektiv, upprepad jordbearbetning i kvickrotens 3-4 bladsstadium. Kvickrot är mest känslig för störning när skotten har 3-4 blad. Den är väl anpassad till fuktigt och svalt klimat och gynnas av god tillgång på kväve.  

Åtgärder mot kvickrot

  • stubbearbetning direkt efter skörd för att bromsa kvickrotsskotten när de får fri tillgång på ljus, vatten och näring
  • upprepa stubbearbetningen när kvickroten har  3-4-blad
  • djupplacera de sönderkörda stamdelarna med en sen plöjning, alternativt vårplöjning om jordarten medger vårplöjning utan att såbäddsberedningen försämras
  • noggrant hackade och rensade radodlade grödor
  • tvåårig intensiv vallodling med flera skördar och tidigt vallbrott sista vallåret som medger stubbearbetning under eftersommaren
  • halvträda på för försommaren eller sensommaren.

Åkermolke


Åkermolke (Sonchus arvensis) har rotutlöpare som huvudsakligen befinner sig ovanför plogdjup. Hela rotsystemet kan störas av effektiv jordbearbetning. Åkermolkens återväxt efter störning avtar på hösten. Den utarmas därför inte lika effektivt av upprepad stubbearbetning som kvickroten. Åkermolken är känslig för jordbearbetning på våren. Åkermolkens frön kan spridas lång väg med vinden (150 m). Fröna lever inte länge utan gror oftast samma år som de sprids. De etablerar sig i luckor i glesa grödor där det finns tillgång på ljus och fukt.

Åtgärder mot åkermolke

  • På lättare jordar ger vårplöjning en uppbromsning av åkermolkens rotskott. Så i nära anslutning till vårplöjningen.
  • Planera gödseltillförseln till skiftet så att vårsäden (särskilt vårkorn) inte saknar startkväve på våren.
  • Placera odling av trindsäd till mogen skörd efter en höstgröda eller efter vall.
  • Samodla trindsäd med en stråsädesgröda. Det ger bättre konkurrens från grödan mot ogräsen.
  • Odla höstsådda grödor, gärna höstråg i växtföljden.
  • Odla hackgrödor.
  • Stubbearbeta direkt efter skörd för att bromsa rotskotten när de får fri tillgång på ljus, vatten och näring.
  • Skaffa avsättning för en vallgröda.

En vitklöverfrövall kan, om den putsas tidigt och bryts direkt efter fröskörd, ge en viss effekt mot åkermolke. En rödklöverfrövall ger däremot otillräcklig effekt eftersom den har en längre växtperiod.

Åkerfräken


Åkerfräken (Equisetum arvense) har djupgående stamutlöpare (rhizom) som går ned långt under plogdjup. De underjordiska utlöparna är ihåliga och har förmåga att tränga ned i vattensjuk och packningsskadad kompakt jord. Åkerfräken hämmas till viss del av plöjning, men kommer snabbt tillbaka om inte plöjningen kompleteras med markförbättrande åtgärder som dränering och andra strukturförbättrande åtgärder. Åkerfräken kräver god tillgång på ljus och hämmas i konkurrenskraftiga grödor som råg och vall.

Åtgärder mot åkerfräken

  • intensiv konkurrensstark vallodling i flerskördesystem
  • odling av konkurrenskraftiga grödor som råg och vall
  • åtgärder som gynnar grödans konkurrenskraft som gödsling och bra såbäddsberedning för jämn och snabb etablering.
  • plöjning
  • strukturförbättrande åtgärder som vallodling, dränering och kalkning

Skräppa


De vanligaste skräppaarterna på åkermark är krusskräppa (Rumex crispus) och gårdsskräppa (Rumex longifolius). Skräpporna har djupa pålrötter. Nya plantor kan etableras från i första hand de övre delarna av pålroten. Skräppans frön kan leva länge i marken.  

Åtgärder mot skräppa

  • skräppafritt vallfrö
  • putsa betesvallar direkt efter avbetning
  • slå av plantor innan fröna mörknar
  • tidig ensilageskörd
  • så vallfrö samtidigt som skyddsgrödan (gynna vallinsådden)
  • var rädd om vallsvålen:
- släpp inga djur på vallen under insåningsåret
- undvik att beta förstaårsvallen utan skörda med slåtter
- kör försiktigt, undvik slirskador
- dränera
- tilläggsutfodra bara på vallar som ska brytas (tilläggsutfodring ger upphov till trampskador och fläckvis uppgödsling som gynnar skräppor)
  • odla grödor som snabbt sluter sig
  • skräppa betas av får och getter
  • stubbearbeta direkt efter skörd och plöj djupt och jämnt
  • två års öppet bruk med noggrann jordbearbetning ger god effekt mot skräppans pålrötter.

Hästhov


Hästhov (Tussilago farfara) har djupgående stamutlöpare (rhizom) som kan gå ned långt under plogdjup (upp till 75 cm). Hästhov är konkurrenssvag och kräver god tillgång på ljus för att etablera sig i ett fält. Den kan komma in i fläckar med gles gröda. En nyetablerad hästhovsplanta har inte hunnit få djupt liggande utlöpare och är därför lättare att bekämpa mekaniskt än ett bestånd som funnits i flera år.  

Åtgärder mot hästhov

  • upprepad stubbearbetning och plöjning
  • mer intensiv vallodling som tvingar upp hästhovens blad så att de slås av effektivt vid skörd
  • gödsla grödan för att få konkurrenskraftiga bestånd som snabbt sluter sig.
Sidan senast uppdaterad:   2009-06-29