-
Politik och framtid
- EU:s handelspolitik
-
EU:s jordbrukspolitik
- Varför en gemensam jordbrukspolitik?
- EU:s utvidgning
- Landsbygdsprogrammet
- Spannmål
- Oljeväxter
- Proteingrödor
- Matpotatis
- Stärkelsepotatis
- Socker
- Humle
- Övriga grödor
- Mjölk och mejeriprodukter
- Nötkött
- Griskött
- Får- och getkött
- Fågelkött
- Ägg
- Frukt och grönsaker
- Vin
- Olivolja och bordsoliver
- Levande växter
- Tobak
- Bearbetade jordbruksvaror
- EU:s fiskepolitik
- U-länder
- Marknadsstöd
- Statistik utrikeshandeln
- Träemballage
- Trä och träprodukter
- Livsmedel
- Växter och utsäde
- Djur
- Djurprodukter
- Foder
- Jord och jordblandningar
- Mineralgödsel
- Plastflaskor och metallburkar
- Licenser
EU:s marknadsreglering för nötkött
- gränsskydd i form av tullar
- exportbidrag
- gemensam klassificeringsskala
- privat lagring
- offentlig lagring
- djurbidrag
- ursprungsmärkning och kalvstandard.
För att täcka skillnaden mellan EU:s prisnivå och världsmarknadspriserna, som vanligtvis ligger lägre, betalar EU ut exportbidrag för ett urval av nötköttsprodukter.
Inom EU ska en gemensam klassificeringsskala användas för slaktkroppar av fullvuxna nötkreatur. Slaktkropparna ska delas in i fem olika grupper: ungtjurar, tjurar, stutar, kor och kvigor. Varje djurslag klassificeras med hänsyn till köttansättning och fettklass. Du kan läsa mer om köttklassificering till höger.
Stöd till privat lagring kan utlösas då EU:s genomsnittliga marknadspris för vuxna handjur, av kvaliteten R3, är lika med eller understiger 103 procent av referenspriset på 2 224 euro per ton. Man kan fastställa stödet på förhand eller genom anbudsförfarande.
Offentlig lagring fungerar som ett säkerhetsnät och inleds då det genomsnittliga marknadspriset på tjurar och stutar i ett medlemsland under två på varandra följande veckor understiger 1 560 euro per ton. Uppköp till den offentliga lagringen sker genom anbudsförfarande.
Inom marknadsregleringen för nötkött gav EU tidigare dessutom stöd till sektorn i form av djurbidrag. Sedan reformen 2003 frikopplades djurbidragen och införlivades med det så kallade gårdsstödet. Till höger kan du läsa mer om varför EU har reformerat jordbrukspolitiken.
Medlemsländerna gavs dock möjlighet att behålla produktionskopplade stöd enligt tre olika alternativ:
- upp till 100 procent koppling av am- och dikobidraget och upp till 40 procent koppling av slaktbidraget
- upp till 100 procent koppling av slaktbidraget
- upp till 75 procent koppling av handjursbidraget
Utöver ett av de listade alternativen var det även möjligt att koppla 100 procent av kalvslaktspremien. Sverige har valt att behålla 75 procent koppling av handjursbidraget. Enligt beslut i EU:s reform 2003 måste emellertid djurbidragen ingå i gårdsstödet senast 2012 med undantag för am- och dikobidraget.
Marknadsregleringen innehåller även regler om obligatorisk ursprungsmärkning i samtliga försäljningsled av färskt, fruset och malet nötkött. Beredningar ingår inte i dessa regler. I Sverige är det Livsmedelsverket som svarar för denna lagstiftning.
Det finns även fastställda nationella beteckningar för saluföring av kalvkött. I Sverige gäller att kött från kalvar upp till åtta månaders ålder ska kallas för ljust kalvkött. Kött från kalvar mellan åtta och tolv månaders ålder ska kallas kalvkött. Kött från äldre djur får inte betecknas kalvkött. Jordbruksverket och Livsmedelsverket har gemensamt ansvar för dessa regler.
Till höger kan du läsa dagordningar och information från möten i EU:s förvaltningskommitté.
Produktionen och konsumtionen i Sverige ökade 2011
Produktionen av nötkött i Sverige har en nära koppling till vår mjölkproduktion och därför kommer drygt 65 procent av det producerade köttet från mjölkkobesättningar. Ungefär hälften av landets nötkreatur finns i Götalands skogs- och mellanbygder. Efter genomförda reformer med frikoppling av direktstöd har nötköttsproduktionen minskat i Sverige. Under 2011 ökade dock produktionen något medan konsumtionen var rekordhög.
År |
Produktion |
Konsumtion¹ |
Över/underskott |
|---|---|---|---|
| 2002 | 146,5 | 216,4 | -69,9 |
| 2003 | 140,4 | 224,2 | -79,6 |
| 2004 | 142,4 | 227,2 | -84,8 |
| 2005 | 135,9 | 229,8 | -93,9 |
| 2006 | 137,4 | 234,1 | -96,7 |
| 2007 | 133,5 | 232,2 | -98,6 |
| 2008 | 128,8 | 230,5 | -100,9 |
| 2009 | 139,8 | 231,3 | -91,5 |
| 2010 | 137,8 | 239,3 | -101,5 |
| 2011 | 138,2 | 246,2 | -108,0 |
Källa: Jordbruksverket och Statistiska centralbyrån.
Vi importerar allt mer
Att vi konsumerar mer nötkött i Sverige har lett till att importen har ökat. Sverige importerar främst nötkött från andra länder i EU och de största leverantörerna är Irland, Nederländerna och Tyskland. Den import som sker med länder utanför EU kommer främst från Brasilien och Uruguay.
Sveriges handel med nötkött 2002-2011 (vara med ben), miljoner kilo.
Hur ser produktionen ut inom EU?
2011 producerade EU totalt 7,9 miljoner ton nöt- och kalvkött varav Frankrike, Tyskland, Italien och Storbritannien gemensamt stod för strax under 60 procent av totalen. Konsumtionen var ungefär lika stor som produktionen.
EU är nettoexportör av nötkött
EU har genom åren växlat mellan att vara nettoimportör och nettoexportör, men för tillfället är exporten störst. Under 2011 importerade EU 222 000 ton nötkött. Importen minskade något jämfört med året innan samtidigt som exporten fortsatte att öka. Den totala nötköttsexporten från EU uppgick under 2011 till 296 000 ton och de största exportörerna var Frankrike, Tyskland och Polen.
Brasilien och Australien är störst på världsmarknaden
De största exportländerna av nötkött på världsmarknaden är Australien, Brasilien och USA. Indiens export växer snabbt och landet är på väg förbi USA. De länder som importerar mest nötkött är Ryssland följt av USA och Japan. USA är både den största producenten och konsumenten av nötkött.
Vill du veta mer?
Om du vill ha mer information om produktion, handel, konsumtion och priser i Sverige, EU och i övriga världen så hittar du det i våra marknadsöversikter. Här finns också information om EU:s marknadsregleringar.
Prenumerationer
Mer information
Myndigheter
